I Stockholm drogs hon oundvikligen in i den radikala vågen bland studenter. På Konstfack rådde förändringens tid, och utbildningen förändrades mot ett större samhällsengagemang. I ivern att förändra världen och stoppa USA–imperialismen i Vietnam framför allt, gick Gittan med i rebellrörelsen, som snabbt utvecklades till en maoistisk sekt. De unga idealisternas grupp som trodde sig stå i spetsen för en kommande revolution, föll ihop som ett korthus och ungdomarnas illusioner krossades. Som ett led i att bearbeta upplevelserna jobbade Gittan och tre Konstfacksvänner fram Historieboken, en socialistisk tecknad bilderbok om Europas och Afrikas historia. Den kom ut på Ordfront 1970, då Gittan också födde sitt första barn.
Efter Konstfack arbetade hon med grafisk design på Mah Jong, en radikal klädbutik och -firma med en slags pedagogisk vänsterprofil. Hon utformade postorderkatalogen som också innehöll beskrivningar av klädernas historia och tillverkning.
Så uppstod ett tillfälle att göra inhopp i filmbranschen, som assistent till scenografen Carl Johan de Geer. Hallo baby hette filmen, som byggde på Marie-Louise Ekmans självbiografiska manus. Här – i blandningen av illusoriska och autentiska verkligheter – fann Gittan en stark visuell inspiration. Och började därmed måla på allvar!
