Biografi

Gittan hade sin debututställning 1978 på Galleri Händer på Hornsgatan i Stockholm, där bl a Diskkasterskan visades. Där ställde hon sen ut upprepade gånger. Hon deltog i en vandringsutställning i NUNSKUS regi i Tyskland, Frankrike, Belgien och Sverige med bl a Lena Cronqvist, Lenke Rothman och Channa Bankier.

1980–talet, som för Gittan kom att innebära ett mer inåtvänt perspektiv med stor familj, nya barn och också flera personliga sorger, öppnade upp mot ett nytt bildspråk. Efter en lång barnledighet fick hon hjälp av kollegan Kristina Abelli Elander att hitta ett friare mer upplöst språk i akrylmåleri på stora dukar. Utställningarna varvades med illustrationsuppdrag, som bokomslag, affischer och skivomslag.

Bland kvinnor i västvärldens konstkretsar växte alltmer insikten fram om hur diskriminerade kvinnliga konstnärer varit och fortfarande var. Reaktionen mot den manliga dominansen tog sig uttryck i konstmanifestationer med nya experimentella former. Gittan var med om att ordna Kvinnokulturfestivalen på gamla Riksdagshuset i Stockholm 1977.

Senare kom 29 stycken kvinnliga konstnärer att bygga upp Vi arbetar för livet på Liljevalchs 1980. Där samarbetade hon och Kristina Abelli Elander om rumsinstallationen Hemma hos Prinsessan Panik.

70–talet blev en tid, då filmjobben gav ekonomiskt utrymme åt att både måla, ägna sig åt musik och jobba politiskt med främst feministisk kvinnokultur. Bandet Lava, som hon startade, spelade pop–rock med egna texter men även tonsättningar av Sonja Åkesson–dikter. Poeten Sonja Åkesson medverkade också i den första kvinnoskivan ”Sånger om kvinnor” i bakgrundskören och som författare till sångtexter.

Gittan gjorde omslaget till LP–skivan som kom 1971.

Hon började måla på allvar. Efter arbetet med Historieboken och dess politiska budskap under ett år kände hon ett starkt behov av att släppa fram de privata bilderna. Familjelivet och den komplicerade modersrollen födde nya bildidéer. Allteftersom lärde hon sig oljemåleriets grunder.

I Stockholm drogs hon oundvikligen in i den radikala vågen bland studenter. På Konstfack rådde förändringens tid, och utbildningen förändrades mot ett större samhällsengagemang. I ivern att förändra världen och stoppa USA–imperialismen i Vietnam framför allt, gick Gittan med i rebellrörelsen, som snabbt utvecklades till en maoistisk sekt. De unga idealisternas grupp som trodde sig stå i spetsen för en kommande revolution, föll ihop som ett korthus och ungdomarnas illusioner krossades. Som ett led i att bearbeta upplevelserna jobbade Gittan och tre Konstfacksvänner fram Historieboken, en socialistisk tecknad bilderbok om Europas och Afrikas historia. Den kom ut på Ordfront 1970, då Gittan också födde sitt första barn.

Efter Konstfack arbetade hon med grafisk design på Mah Jong, en radikal klädbutik och -firma med en slags pedagogisk vänsterprofil. Hon utformade postorderkatalogen som också innehöll beskrivningar av klädernas historia och tillverkning.

Så uppstod ett tillfälle att göra inhopp i filmbranschen, som assistent till scenografen Carl Johan de Geer. Hallo baby hette filmen, som byggde på Marie-Louise Ekmans självbiografiska manus. Här – i blandningen av illusoriska och autentiska verkligheter – fann Gittan en stark visuell inspiration. Och började därmed måla på allvar!

Gittan Jönsson föddes 1948 i Helsingborg. Föräldrarna Victor och Elna Jönsson kom från skånsk lantbrukarmiljö, pappan var försäkringstjänsteman och mamman hemmafru. Familjens stora intresse var idrott, pappan var en hängiven diskuskastare hela livet, och mamman var gymnastikledare. Men Gittan var ointresserad av sport och ägnade sig mest åt pianospel och teckning.

Tillsammans med två väninnor besökte hon ofta Louisiana och upptäckte en ny värld på det danska konstmuseet. De började också engagera sig i politik. På 60–talet var fredsfrågan stark i rörelsen mot atombomben, och man solidariserade sig aktivt för de svarta i kampen mot apartheid i Sydafrika.

Gittan sökte till Konstfack efter studenten, och kom in på ”reklamlinjen” 1967.