Gittan Jönssons målningar agerar på ett annat vis, de berättar, de vill övertyga, tveka, kasta sig mellan känslomässiga ytterpunkter. Det svarta finns sida vid sida med det röda, kärleken intill sorgen. På ett sätt har hon alltid haft mycket nära till det personliga i sin bildvärld. Hon skapar i sina målningar scener, dit hon förlägger minnen, längtan, händelser. Inte minst för henne själv rymmer dessa bildrum existentiella betydelser. Hon använder dem för att betrakta, bli tydlig, förstå. Dialogen mellan verk och konstnär är ovanligt öppet redovisad. Det finns privata nycklar – som hon behåller för sig själv; på så vis är bilderna självutlämnande men arketypiska. Ett slags hemligheter vi känner igen.
